mina3

Jag fattade först inte att det var telefonen. Trodde det var P's väckarklocka eller nåt, så jag puttade på honom och undrade vad han höll på med. Jag la mig sent igår, tror jag somnade runt kvart i tolv så jag hade precis kommit in i djupsömn. Vilken obehaglig känsla det var. Jag blev riktigt rädd när jag fattade att klockan var så mycket och att nån ringer. Man ringer bara så sent om det har hänt något hemskt tänkte jag.
Det var mamma som ringde. A sov hos mina föräldrar och han hade svårt att andas. Han behövde medicin. Gud vad hemskt det var att höra honom gråta och höra hur han pep i luftrören. P stannade hemma med N och V som sov och jag åkte iväg till mamma och pappa. Vi bor ganska nära med det tar ca 7 min med bil (om man kör lagligt) Han var ledsen och rädd när jag kom. Alldelles svettig, min lilla pojke. Men medicinen verkade fort, och han somnade om efter 10-15 min.
Jag som bara för någon dag sedan pratade med barnläkaren, när vi var på barnläkarmottagningen, att det var jättelänge sedan han hade behöft ta astma medicinerna. Vi trodde nästan att det kanske hade "vuxit bort" Att han verkade klara av förkylningarna mycket bättre numera... Sist han behövde medicinen var säkert 10 månader sedan. Otroligt att det kom så plötsligt nu. Han verkade inte vara dålig igår, är inte förkyld. Mamma sa att han hade lite rethosta på kvällen. Nu idag är det bra. Lite hostig är han men andningen är ok. Nu har börjat med medicinen igen, nu får han pulmicort (medicin som förhindrar inflammation i luftvägarna vid astma) 3 gånger om dagen och airomir (läkemedel som man andas in för att vidga luftrören vid astma) 2 gånger dagligen.
När jag kom hem igen vid 01.30 kunde jag inte somna om så jag låg vaken til kl 02.30 och lille V vaknade kl 06. P tog honom men jag kunde inte somna om. Jag sov med V mitt på dagen istället så jag har piggnat till lite.