mina3

Idag ska vi träffa barnens gudmor. Jag nämnde det för N redan igår och hon är så ivrig att hon frågar typ var 5:e minut  "SKA VI GÅ SNAAAART???" Vi ska iväg runt 2. Jag får skylla mig själv...

A är väldigt intresserad av bilar, tåg, flygplan, bussar... Förra helgen var han med mormor på en liten utflykt och de åkte tunnelbana. Det tyckte han var riktigt roligt!
Idag på väg från parkeringen upp till huset ser han ett flygplan och konstaterar att tunnelbanan måste gå mycket fortare för flygplanet rör sig ju knappt... :)

Vår BVC sköterska är sjuk, hon har varit borta ett bra tag :( Hoppas hoppas hon kommer tillbaka snart för den här tanten som vi får träffa istället är knäpp. Först skrämde hon upp mig ang. V's viktkurva, men sen visade det sig att hon inte hade fyllt i rätt. När jag frågade hur jag skulle göra med övergången till välling istället för babyplus svarar hon "det är väl bara att byta ut alla målen" (?) Knäpp som jag var så lyssnade jag på henne och gissa om V fick ont i magen! Självklart. Pratade med en barnläkare idag om det och hon sa att man aldrig ska byta ut allt på en gång utan blanda så magen får vänja sig. Jag frågade puckot om det men hon sa att behövs inte för båda är ju gjorda på komjölk. Men det är ju havre i vällingen, men det tänkte hon visst inte på!

Nu är jag helt slut :(
Idag hämtade jag ungarna från dagis. N blev arg för att pappa inte kom, hon ville inte gå hem med mig. Grät och var ledsen. När jag efter mycket motstånd fått på henne ytterkläderna var det lillebrors tur att protestera. Han var mitt uppe i en rolig lek så självklart blev han arg när jag kom och sa att vi skulle hem. I hallen möttes vi av en dagiskompis som var ännu argare över att gå hem så A kom av sig lite i sitt skrikande...
P tog alla 3 till parken nu så jag ska få lite arbetsro, måste fixa en hel del tråååkigt pappersarbete.

Nu är jag less på köttbullar och fiskpinnar!
Har bestämt mig för att försöka vara lite kreativare i köket, var inne på tasteline och kollade efter lite inspiration...
Ikväll ska jag laga Ört- och skinkgratinerade kotlettmedaljonger
Verkar enkelt.
Bryn kotletterna hastigt och lägg i en smord ungssäker form. Blanda skinka, cremefraiche, chilisås och örter. Bred blandningen över köttet och strö över riven ost. Gratinera i ca 20 min. Klart!
En god sallad och lite klyftpotatis till, låter gott!

Jag kanske lät lite kritiserande i förra inlägget... Barnens dagis är superbra och fröknarna är hur gulliga som helst. Så förutom att det inte står barnens namn på skohyllan och att de tills igår envisades om att hålla samlingen kl 9 vissa dagar i veckan så är det ett jättebra dagis!

Frukostdags! Vi vaknade tidigare än vanligt, alla är pigga och glada. V sitter i sin gungstol och "pratar". Tänkte fixa lite lyx-frukost :)
Jag har gräddat mini-baguetter, kokat ägg, lagt upp skinka och ost, lite grönsaker, yoghurt, färskpressad juice... och vad säger barnen: vi vill ha knäckebröd! Ta lite skinka tycker jag, NEEEEJ bara smör säger de i kör... finns det mjölk undrar N...

Tack och lov att dagen är över! Höll på att bli tokig ett antal gånger!
Morgonen...började redan vid 6, V hade fått för sig att han hade sovit färdigt, så det var bara att gå upp... N (den trotsiga 4 åringen) kunde inte bestämma sig för vad hon skulle ha på sig. Helt otroligt, ungen är bara 4½ men betedde sig som en tonåring. Ingenting passade! Alla byxor var obekväma eller fula. A (vill-inte 2 åringen) ville inte byta blöja, ville inte ta av pyjamasen, ville inte äta frukost och ville absolut inte till dagis idag.
På något sätt tog vi oss i alla fall igenom morgonen och lyckades komma i tid till dagis. V somnade i vagnen men vaknade så fort vi kom hem. Jag hade en del pappersarbete att fixa men det gick inge vidare för V accepterade inget annat än att bli buren. Han e förkyld och har 2 tänder på gång...
Eftermiddagen...Min lilla son A, ville inte gå hem från dagis, N ville hem till en kompis och blev arg när hon inte fick det = skrik och gnäll hela vägen hem...
Tack vare Pippi Långstrump dvd:n (som ville funka den här gången) lyckades vi överleva kvällen... redan kl halv åtta låg de i sina sängar och sussade sött.
Hoppas på en bättre dag imorgon!

Nu räcker det! Hela huset är fullt av påskgodis. Ungarna har varit höga på socker sen i fredags! P's brorsa var förbi i fredags och lämnade påskägg, i lördags var vi hos mamma och pappa, där fick de också påskägg. Mamma fyllde i och för sig bara äggen till hälften och så fick de en liten leksak. Min brorsa lämnade igår och i dag kom P's pappa med påskägg till barnen. Vad ska man göra? Säga nänä, det är inte lördag idag, ni får vänta till nästa vecka! Eller hur...N är fortfarande lite dålig så aptiten är inte den bästa men A har förvandlats till ett litet godismonster. Tycker jag ser honom men munnen full hela tiden...

Idag fick jag en fiiiin ny espressomaskin av min söta snälla man! Han tog ungarna på en liten tur, till centrum sa han, men de lurades visst bara... :)

Första gången jag var gravid blev jag förvånad över det stora utbudet av barnvagnar och div. bebis-prylar. Men med åren har jag nästan blivit besatt! Den första vagnen vi köpte var en Emmaljunga Sport Edge. Bland de dyraste som fanns... Den hade en massa fiffiga finesser och jag föll för alla. Det tog inte lång tid innan jag ångrade det köpet. Stor, tung och klumpig. Den fick ju knappt plats i bilen, chassit i bagageluckan och liggdelen i baksätet (det var ingen liten bil vi hade ska ni veta, en vanlig Volvo S60) Tur att vi bara var 3 i familjen då.
Jag minns mammorna i mammagruppen som hade små nätta vagnar. Å vad jag ångrade mig. Men jag behöll vagnen, vi gav ju runt 8000 för den. P's brorson köpte sin första bil den sommaren, för 6000, han tyckte vi va helknäppa som spenderade så mycket på en vagn.
När A (barn nr 2) var strax över året sålde jag den! Efter några veckor kom överraskningen, jag var gravid igen! Å du som precis har sålt din vagn, typiskt! Vad synd! Så sa mina vänner, själv tänkte jag YES! Urban Jungle here I come!!

Vi pratade om namn igår N och jag. Hon undrade vem som hade bestämt att hon skulle heta så fint :)
Det var hennes pappa som valde.
Hon vill i alla fall ha tre barn, de ska heta Carola, Lasse och Amrella (det sista namnet är från Rihannas låt "umbrella"....hon älskar den låten och sjunger med och dansar så fort hon hör den)
Carola gillar hon också, hon tyckte så synd om henne när hon inte gick vidare i melodifestivalen :(
Hon ville att jag skulle ringa till henne många gånger så hon inte skulle vara ledsen för det var ju inte så många som ringde och röstade på henne. Min lilla sötis!
Vette sjutton var Lasse kommer ifrån...

Vi är lite osäkra på om A är vänster eller högerhänt. Det verkar som om han inte har bestämt sig än. N frågade P varför mamma skriver med andra handen (jag är vänsterhänt) Han förklarade att vissa människor är vänsterhänta och andra högerhänta... Hon funderade lite och så kom hon till mig och sa, "mamma jag vet varför du skriver med vänster hand. Du föddes ju med vänster hand och jag föddes med höger!"

...N är sjuk. Hon har feber :( Men hon är ganska pigg i alla fall. Hon klarar feber väldigt bra. Inte som A, när han har feber blir jag genast orolig för att han ska få kramper.

Själv känner jag mig lite låg idag. Jag sov ganska dåligt. Vaknade många gånger och kände hur ångesten gjorde sig påmind. Meningen är att jag då ska ta ett djupt andetag och låta ångesten komma...och passera... Ibland är det lättare sagt än gjort. Jag tröttade nog ut mig lite för mycket igår. Skulle fixa och dona, tvätta, laga mat... P jobbade sent N va hemma från dagis och V var väldigt gnällig. Såg imorse att han hade fått en till tand! Det förklarar ju hans humör...

Tänkte skriva om min sista förlossning. Jag behöver nog bearbeta den händelsen, därför skriver jag om den. Jag hade ju varit med om att föda barn 2 gånger tidigare. Kunde inte tänka mig att tredje gången skulle vara jobbigast. Vid ett ögonblick var övertygad om att jag hade dött...

Jag hade gått ett par dagar över tiden när jag vaknade på morgonen och märkte att vattnet gick. N och A skulle till dagis. Det var en tisdag. Vattnet sipprade bara lite, och jag hade inte ont. Jag lämnade barnen på dagis och ringde till förlossningen. Fick en tid för undersökning. Allt såg bra ut, det fanns mycket vatten runt bebisen så det var bara att gå hem och invänta värkar. Jag var lite orolig för hur det skulle bli eftersom min första förlossning började på samma sätt. (att vattnet gick och så hade jag pinvärkar i 2 dygn utan att ha öppnat mig en endaste liten centimeter...men det är en annan berättelse) P försökte lugna mig med att det skulle gå jätte bra. Jag hade bara lite ont, typ magknip, annars så hände inget på dagen. Mamma och pappa hämtade barnen från dagis och de fick sova över hos dem. Jag kommer ihåg att jag skämtade med P om att jag hoppades att jag i alla fall skulle hinna se Desperate Housewives innan värkarna satte igång på riktigt. Innan första reklampausen kom första värken.

Jag kanske ska berätta att jag hade minsann bestämt mig för hur jag ville ha det den här gången. Alltså hur min "drömförlossning" skulle vara...Ingen epidural, jag skulle klara av det mesta hemma och när jag väl åkte in så skulle barnmorskan säga "oj, du är ju helt öppen" kanske andas lite lustgas och sen trycka ut ungen utan några problem...

Hela kvällen och natten hade jag jobbiga värkar. Inte direkt regelbundna, allt mellan ca 5 och 20 min. Så där höll det på till kl 06. Då somnade jag. Vaknade efter ca 1 timme och var jätte ledsen. Värkarna var borta, och jag som hade kämpat hela natten. Under dagen hände det ingenting, men runt kl 21 så satte det igång igen. Precis som kvällen innan. När klockan var runt 24 så tyckte P att vi skulle åka in. Han var rädd för att jag skulle föda i hallen eller nåt. Men jag var tveksam, jag hade ju inte så jätte ont. Jag klarade ju av det och jag skulle ju vara hemma så länge som möjligt. Men till slut så lyssnade jag på P, jag var lite orolig för att det skulle bli en repris av natten innan.

Inne på förlossningen fick vi ett rum, barnmorskan undersökte mig, jag var öppen 4 cm. Kl 02 bestämde de att jag skulle få värkstimulerande dropp. För att få igång ett regelbundet värkarbete. Jag hade kraftiga värkar men de kom inte tillräckligt tätt. Droppet höjdes stegvis, och jag började andas lustgas. Efter ca 1 timme var värkarna så kraftiga och kom så tätt att jag inte hann återhämta mig. Jag sa åt P att hämta barnmorskan, jag ville ha epidural. Undersökning igen, öppen 7 cm. Nu började det värsta. De frågade mig igen om de ska ringa narkosläkaren som sätter bedövningen men jag kunde inte svara. Jag bara andades i den där lustgasmasken oavbrutet. En kvart tog det. Jag hade en enda lång värk i en kvart. Jag hörde att de pratade om mig och med mig men jag vet inte om vad. Jag kände mig livrädd. Man kan inte överleva om man har så här ont tänkte jag. Jag fick lust att dra ut det där droppet bara för en stund, för att ta nya krafter. Den här kvarten kändes som en evighet, allt gick i "slow motion". Tydligen så hade de peppat mig och sagt när jag skulle krysta, men jag minns ingenting av det. Bara smärtan. Vid ett ögonblick kändes det som att jag svävade över min säng och hoppades att P skulle klara av att vara ensamstående pappa. Visst låter det helt knäppt men jag trodde att jag var död. Jag kunde inte sluta gråta. Först av rädsla men sen av lycka när det väl var över.

V mådde bra när han föddes. Hade det här varit min första förlossning så hade jag trott att det måste vara så här. Självklart gör det j**ligt ont att föda barn. Men så här ska det inte vara. När N föddes var jag helt bedövad, kände ingen smärta. När A föddes fick jag epidural men 5 min efter "sticket" föddes han. Det tar ca 20 min innan man får någon effekt av epiduralen. Narkosläkaren hann inte ens ut ur rummet. Det gjorde ont och jag skrek, men det här som jag fick uppleva nu tredje gången det går inte ens att beskriva ordentligt.

att skriva av mig lite. Jag är 28 år, är gift och har 3 barn. Gifte mig när jag var 21, fick mitt första barn N när jag var 24, A föddes två år senare och V är bara 6 månader. Alltså 3 barn på snart 4½ år.
A var planerad, jag ville ha ett syskon till N. V däremot kom lite otajmat, men han är världens snällaste bebis! Trivs bra med att vara mamma. Jag har haft en jobbig period i mitt liv, och är på väg tillbaka...
Utmattningssyndrom kallar min psykolog det för. Lägg till panikångest och en gnutta depression så har du mig i ett nötskal.
Idag är en bra dag. P kommer hem snart. Han ska hämta ungarna från dagis så jag behöver inte tänka på det. V sover och jag sitter här...