Jag hinner ingenting!
Ingenting blir gjort här hemma! V är på något "konstigt" humör... han bara skriker och drar mig i byxorna så fort jag inte håller i honom. Jag har tvätt som måste vikas. Jag viker, V "hjälper till" genom att dra ner allt på golvet. Igår skulle vi åka och hälsa på lilla T, snart 4 veckor gammal (jättesöt bebis som skötte sig exemplariskt, han bara åt och sov!). Jag packar skötväskan, går iväg för att hämta något, när jag kommer tillbaka har V plockat ur allt ur väskan och sitter och flinar. Jag packar i allt i väskan igen, ställer den på bordet så han inte ska nå den, efter några sekunder har han lyckats dra ner den på golvet igen! Jag försöker fylla diskmaskinen, V "hjälper till" genom att ta plocka ur besticken... Lika bra att ge upp, sätta sig på golvet och leka istället.
Ja visst är det roligt nästan jämt, med dom små trotsiga barnen. Jag har ju som sagt var en 6åring som har varit värre en värst i snart 2 år men här om veckan när vi var och handlade så kom han och tog mig i handen och sa; Mamma du är snäll du. för första gången på nästan 2 år sa han att jag var snäll. Det värmde gott i mamma hjärtat vill jag lova.
Jag känner igen mig... Jag plockar in... Emil plockar ut!
Det var jag som glömde namnet :)
